Dagens Agility

Fredag dårå, eftermiddagen kunde inte bli bättre- helt ensam på BK:n med dessa terriergrabbar <3
Vi tränade allt från byten, slalomingångar, kontaktfält osv. 
Nu när Troja är i Nyköping och Idun är dräktig så hittar jag på mer grejer med grabbarna.
Karl och Östen blir bara bättre och bättre! Kanske Karl och jag ska åka på en inoff. tävling, dvs. träning med mycket störningsmoment, för att testa lixom. 
Karls träning: Karl har jag börjat framåtskick med, vilket går förvånansvärt bra! Han tar också A-hindret, vippen och bryggan utan problem nu, förut hoppade han ned halvvägs på hindrerna så jag har inte vågat köra det föränn nu. Så han kan nu alla hinder felftritt förutom däcket och slalom.
 
Har inte bråttom med Karls träning och prestering, med Karl är det så att "om man satsar för mycket, mister man oftast hela stycket." Därför tar jag det oerhört lugnt och i hans takt helt enkelt. I år heter Karls mål "MK målet."- Motivation och Koncentrations målet. Det jag säger nu har jag aldrigt sagt förut, men när vi tog hem Karl så hade han varit rastgårdshund i ca. 6 månader och visste inte vad sitt var. Han visste inget om att man ska kissa ute osv. Så Karl har verkligen varit en utmaning måste jag säga. För två år sedan hämtade vi honom på polis stationen efter att han hade stuckit. Efter den händelsen tränade och tränade jag honom och tillslut fick han kontakt, han kunde sitta och ligga ute utan protest och blev mer motiverad.till att träna. En dag var vi ute och cyklade förbi klubben, det var då jag tänkte att träna honom lite på planen där det var många lukter, han var helt fantastisk duktig och jag tänkte "jag tar ett hopphinder för nöjets skull." Det gjorde vi och Karl tog det och hade inga planer på att dra iväg. Så jag kopplade lös honom -med alla kosekvenser tyngt lagt på axlarna- och hade full kontroll på honom, Karl tog tre hopphinder i rad utan att sticka och då bara föll poletten ner. Jag grät floder av glädje, att vi hade lyckats med det omöjliga. Där på planen satt jag och grät som aldrig förr och Karl står och viftar på svansen och vill mer, MER morsan! 
Sedan dess har vi tränat och tränat på agilitybanan, ibland kan jag glömma bort att koppla honom igen när jag ska sänka hindrerna och då snosar han runt mig och bryr sig inte om omgivningen. Jag vet inte om Karl är den bästa agilityhunden precis, han är väldigt klumpig och tafatt i sina rörelser, men jag får en sådan bra känsla när jag kör honom och Karl har så roligt, verkligen! Jag vet inte hur många gånger karl har sprungit framför mina fötter så jag har ramlat, då kommer Karl tvärt och lägger sig framför ansiktet och pussar och pussar mig tills jag reser mig upp, tokhunden <3 Det är därför det inte gör ont att falla, eller att vara rädd att misslyckas, för vi är glada ändå och jag vet att om vi har kommit såhär lågnt så kan det aldrig bli som det var förr!
 
//Nu fick ni veta lite som ingen annan vet och varför det varit svårt och att jag skriver så mycket om Karls träning.// 
 
Peace!
 
 
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)


Ida

Men vilka sötnosar!

2014-04-11 | 21:15:24
http://tobehappy.blogg.se/
Simon G

Fina actionbilder! :)

2014-04-22 | 21:03:19
http://simonpixel.webblogg.se




»
»
»

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!